de som röstat på SD med sin uppgörelse med Miljöpartiet som förordade helt öppna gränser för invandringen. Den strategin blev ett rungande bakslag för Alliansregeringen, SD vann valet och Reinfeldt smet ut från sitt ansvar bakvägen och migrationen exploderade. 

 Regeringen Reinfeldt avgick och istället slöt Alliansen upp bakom en minoritetsregering med Socialdemokraterna och Miljöpartiet genom den s.k. Decemberöverenskommelsen (DÖ). Det primära gemensamma målet för politikeradeln blev att till varje pris stoppa SD:s expansion och förhindra att de fick ett politiskt inflytande i Riksdagen. Stefan Löfven blev statsminister på ett mandat från hela det gamla politiska etablissemanget. Problemet var att målet att förhindra att SD växte och fick inflytande, knappast var det viktigaste för väljarna. Många socialdemokratiska och borgliga väljare blev väldigt frustrerade och kände att politikerna mer representerade sig själva än oss väljare. Jag var själv en av de väljare som plötsligt kände en väldig osäkerhet och frustration över att politikeretablissemanget berövade mig min valfrihet. 

För väljarna växte frågan om invandring och migration till den viktigaste. I och med det uppstod en klyfta mellan de etablerade politikernas mål och väljarnas. Det gjort att väljarlojaliteten i främst de stora maktpartierna S och M började erodera. Därmed kunde SD fortsätta sin snabba tillväxt i opinionen. I höstens val blir de sannolikt landets största parti med var fjärde väljare i ryggen. 

När det gick upp för de stora partierna att deras strategi vis avi SD åter misslyckats, började man en verbal omsvängning av sin invandringspolitik i ett tafatt försök att vända väljarströmmarna tillbaka från SD. Detta har dock inte haft någon effekt på väljaropinionen. Väljarna hade efter allt velande kommit att misstro etablissemangets uppriktiga vilja att verkligen ta itu med invandringspolitiken. Inte minst den undermåliga s.k. gymnasielagen och en fortsatt rekordstor invandring har gjort sitt till för att underminera väljarnas förtroende. 

I det läget valde Stefan Löfven och socialdemokratin att intensifiera sitt utmålande av SD som ett parti med fascistiska och nazistiska rötter i ett desperat försök att skrämma bort väljare från SD. Löfven har därmed gått i en klassisk fälla som finns beskriven i det som kallas Godwins lag. Den som först anklagar sin motståndare i en debatt för nazism erkänner därmed att han förlorat debatten. Vi har alla bevittnat hur Löfven förlorar alla debatter med Åkesson. Den senaste TV-debatten mellan dem var rent pinsam.

SD:s motdrag blev att göra en valfilm - Ett Folk, Ett Parti - som dokumenterar socialdemokratins historiska rötter med mycket tydliga inslag av det man anklagar SD för. Filmen nådde första två dygnen ca. 200.000 tittare, vilket skall jämföras med den socialdemokratiska valfilmen som legat ute i flera månader och hittills bara haft dryga 40.000 tittare, mindre än flera av mina intervjuer på lilla kanalen Swebbtv. 

Under torsdagen togs SD-filmen ner från Youtube vilket resulterade i en fullkomlig storm på sociala medier. Hur detta gått till vet jag inte, men den misstanke som vädras är att det rör sig om ett försök att censurera debatten för att skydda socialdemokraterna. S egna valfilm har dock fått ligga orörd på Youtube i flera månader. Vilken förklaringen till att ta bort filmen än är, så innebar det att intresset för filmen fullständigt exploderat och väljarna känner sig återigen manipulerade av etablissemanget.

Problemet för Stefan Löfven och hans parti är att SD:s dokumentär av allt att döma är sakligt korrekt. Den enda invändning av substans som jag hittat är att filmen inte påpekar att Aftonbladets nazistvänlighet på 40-talet skedde innan tidningen blev socialdemokratisk. Den person inom socialdemokratin som i filmen framskymtar som den kanske värsta svenska rashygienisten är Alva Myrdal och hon hyllas fortfarande reservationslöst inom partiet som en stor hjälte på partiets hemsida. Detta gör att dagens socialdemokrati inte gjort upp med sina tvivelaktiga rötter. Så Löfvens anklagelser mot Åkesson är som att kasta sten i glashus.

För mig framstår Stefan Löfvens häftiga angrepp på SD för tidigare bindningar till nazism som ett präktigt självmål. Den strategin slår med den här filmen sannolikt tillbaka på honom och partiet på ett olyckligt sätt. 

Som väljare skulle jag vilja se en sakpolitisk debatt mellan etablissemangets partier och SD, där man respekterar varandra. Och jag skulle vilja se en klar deklaration från samtliga partier i regeringsfrågan om att man under inga omständigheter tänker upprepa DÖ-politiken. Väljarna vill veta vilken regering de röstar på. Alla partier borde deklarera att de tänker stödja den regeringsbildning som ligger närmast deras partiprogram och inte bara är till för att frysa ut SD.

Att göra stoppa SD från inflytande till främsta mål för regeringsbildningen efter valet som flera partiledare deklarerat, tror jag har låg prioritet hos majoriteten av väljarna. Det leder till en frustrerad väljarkår som ser hur den politiska adeln bara tänker på sig själva och berövar oss väljare vår verkliga valfrihet. Det tror jag leder till att stora väljarskaror i trots kommer att lägga sin röst på SD även om de ideologiskt står andra partier närmare. Alltså ännu ett präktigt politiskt självmål från politikeradeln.

Lars Bern

https://anthropocene.live/2018/08/03/socialdemokratins-sjalvmal/

En röst på den så kallade 7-klövern, alltså S, V, MP, M, L, KD och C innebär följande:

• Katastrofal ekonomi för kommunerna.
• Ökade bensinpriser.
• Fler moskéer.
• Fler böneutrop.
• Fortsatt islamisering.
• Censur av sociala medier.
• Ökad frikostighet gällande anhöriginvandring.
• Ingen förbättring av skolan.
• Ökat antal gruppvåldtäkter.
• Ökad antisemitism.
• Inga utvisningar.
• Ingen återvandring
• Begränsningar i åsikts- och yttrandefriheten.
• Ökad korruption.
• Svågerpolitik.
• Katastrofal ökning av statsskulden.
• Fortsatt BNP per capita tillväxt på nära 0%.
• Ökad akut bostadsbrist.
• Ökad massinvandring.
• Ökad massarbetslöshet.
• Eftersatt vägunderhåll.
• Förbud mot bensin och diesel i storstäderna.
• Extrem okunskap på viktiga samhällsposter.

Ovanstående lista är på intet sätt komplett.
Listan över de negativa konsekvenser som 7-klöverns politik medför kan göras lång, för lång!
Någon kanske invänder och säger att Miljöpartiet bara vill förbjuda bensin och diesel i Stockholm.

I dagsläget så är de bara Stockholm man pratar om men om någon tror att dom inte sedan kommer utöka detta krav till de övriga storstadsregionerna Göteborg och Malmö är osedvanligt naiv.

Sen kan man ju diskutera vilken negativ effekt ett sådant förbud skulle ha för Stockholms handel och stadens verksamhet i övrigt.

Centerpartier vill utöka anhöriginvandringen med att man vill att begreppet "anhörig" ska vara mer än bara den närmaste familjen.
Statistiskt och historiskt brukar man räkna med att för varje beviljat uppehållstillstånd tillkommer sedan över tid 2,1 personer som anhörig. Ska den siffran nu med Centerns förslag istället bli 4,1?

Bara i år har Migrationsverket beviljat 77 000 uppehållstillstånd. Med centerns inställning skulle det kunna bli en slutsumma på cirka 392 000 personer med de anhöriga medräknade.
Var ska alla dessa människor bo och arbeta?
Har skolan och vården kapacitet för att klara en sådan dramatisk ökning?

• Tänk på det den 9 september.

Anna Kinberg Batra sa om problemen i utanförskapsområdena att "vi måste återta makten i förorten".
Varpå jag replikerade att "Hur ska det gå till?"
"Ni vill ju inte ens återta makten i riksdagen!"Alliansen, eller snarare Allifjanten, har suttit i så kallad opposition och MEDVETET valt att låta regeringens budget gå igenom i riksdagen sju gånger.
Man kan ju tycka att Allianspartierna borde vara oerhört intresserade av att fälla regeringen och därmed ta över makten och få driva sin egen politik.Vilket också faktiskt skedde hösten 2014 direkt efter valet.
Regeringens budget föll och Stefan Löfven utlyste extraval till mars 2016.

Vad gjorde Alliansen?

Ingick Decemberöverenskommelsen vars enda huvudsyfte var att utestänga SD från inflytande.
Att öka sitt eget inflytande var inte vare sig viktigt eller intressant.

Jag är glad för att jag inte röstade på ett Alliansparti.
Snacka om att kasta sin demokratiska röst i sjön!

Något extraval blev det inte och demokratin sattes ur spel!
Semedera la Allianspartierna enskilda budgetar två gånger per år istället för en gemensam budget, på så sätt kunde inte SD välja att rösta på en gemensam Alliansbudget och fälla regeringen.

Stefan Löfvens statsministerpost var säkrad under hela mandatperioden och detta med Allianses AKTIVA samarbete.

DÖ må formellt vara nedlagd men lever i allra högsta grad och praktiseras hela tiden.
Nu i valrörelsen lovar alla partier att (äntligen) ta ansvar för alla de problem de skapat under decennier.

Tänk att man haft så många år på sig att ändra landets negativa utveckling men inte gjort någonting annat än att ytterligare förvärra situationen.

Tydligen har all tid gått åt till att flytta in i Kommunals mutlägenheter och skriva falska intyg på myndigheters brevpapper.

Margot Wahlström är dock äntligen klar med omtaptetseringen i vardagsrummet och Mona Sahlin sparkade vi ut så nu den 10 september får vi tid att koncentrera oss på att ta itu med landets problem.

Tror du på det?

Det vilar ett oerhört ansvar på dig som väljare att genomskåda vallöftena och välja vilket parti du ska rösta på.

Lyssna INTE på vallöftena utan titta på vad partierna i realiteten har gjort de senaste 4-12 åren. Titta på deras historiska agerande.

Vad har dom gjort hittills för att ta hand om och förbättra för oss som medborgare?
Hur ser Sverige ut i dag, år 2018, efter att 7-klövern fått styra och ställa i Riksdagen i decennier!?
Sveriges ödesval 2018.

Vilket Sverige vill du ha? - Det är ditt val!

Johan Widén
www.johanwiden.com

Källor:
https://www.google.com/amp/s/amp.svt.se/nyheter/inrikes/ministern-hotar-natjattarna-med-skarpta-lagar

https://www.svt.se/kultur/medier/alice-bah-kuhnke-om-nathatethttps://omni.se/bah-kuhnke-kan-bli-tvingande-atgarder-mot-fb/a/m2VPO

https://www.expressen.se/motor/mp-forbjud-bensin-och-diesel-i-stockholm-till-2030/

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/rLVk4A/wallstrom-fick-lagenhet-av-kommunalhttps://nyheteridag.se/centerpartiet-vill-utoka-anhoriginvandringen-fler-an-den-narmaste-familjen/ 

Idag ser våra politiker berättelsen om det svenska folket som, i bästa fall, ointressant men i tilltagande takt ett förakt mot allt som betecknas som svenskt. Ofta lyfter politikerna fram som argument att Sverige alltid varit en mångkultur med stora influenser utifrån. Detta är sant bara i en ytlig betraktelse. 

Det är riktigt att Sverige fått många influenser utifrån, att våra kungar ofta tagits från andra länder, att vi importerat kompetens från närliggande europeiska länder och att här talats många olika språk genom århundradena. Det var dock en helt annan typ av mångkultur och invandring än den vi har idag. Den mångkultur och de olika språk som här talades kom från Europa och gällde enbart några procent av befolkningen. 

Visst talade man tyska i Stockholm och holländska i Göteborg men de som kom var etniskt och kulturellt närbesläktade och förde med sig något vi hade nytta av. De som hjälpte till att starta upp bruksnäringen, ofta tyskar och valloner, var få till antalet och förde med sig något viktigt, en kunskap vi inte hade. Samma sak vad gäller de som hjälpte till att bygga moderna städer på t.ex. Hissingen. Samtidigt var 98% av svenskarna bönder, arbetare, småföretagare och hantverkare. 

Jordbruket hade en tradition av gemenskap då jordlotterna under århundraden styckats upp i mindre enheter. Istället för att var och en skötte sina egna utspridda delar arbetade man i byn gemensamt. Bruken var också karaktäriserade av stark gemenskap. Bruket stod för arbetarnas bostäder och välfärd och kom att prägla svenska folket. För majoriteten av svenskar rådde aldrig någon mångkultur. 

Kulturen var dels den som fanns lokalt och som man i generationer fört vidare, dels den som var strikt påbjuden uppifrån, t.ex. katolicismen och protestantismen. De som kom gifte in sig med svenskar och assimilerades snabbt in i den svenska kulturen. Ingen kom hit för att bli bidragsförsörjd. Dagens invandring är något helt annat. 

En stor del av de som kommer hit gör det inte för att de behövs utan för att vi av humanitära skäl ska vara godhjärtade. Många av de som kommer förväntas inte klara sig själva utan får leva på svenska skattebetalare och behöver inte heller assimileras, utan bor ofta i separata områden där de kan behålla sin kultur, sitt språk och traditionerna från hemländerna. Antalet som kommer är också ett helt annat än mot tidigare. Det kanske kom totalt tiotusen tyskar och valloner, nu kommer hundratusentals varje år. Hur kunde det bli så här?

Internationell företeelse

Det är ett stort misstag att se det som sker i Sverige som en enskild svensk företeelse. Vi har samma utveckling i nästan alla västländer. Den enkla förklaringen är att de som segrade i andra världskriget sedan hade makten att genomföra sina idéer. Det är dessa tankar och idéer som resulterat i västländernas accelererande förfall.

I USA började det redan i slutet av 1800-talet. USA hade strikta lagar för invandring som byggde på etnicitet. Invandringen kvoterades så att lika många fick komma som var andel av befolkningen. Judiska påtryckargrupper som önskade se invandring av judar från bl.a. Ryssland lyckades dock, genom sin stora ekonomiska makt, ändra på dessa lagar. New York översvämmades nu av judiska migranter. Motstånd saknades inte men 1965 skrotades den tidigare lagstiftningen helt och nu vände man på lagstiftningen så att europeisk invandring ströps medan utomeuropeisk invandring premierades. USA har gått ifrån 90% europeisk befolkning och 10% svart år 1900 till att idag vara ca: 60% europeisk, 14% svart.

I de forna kolonialländerna, Frankrike, Spanien, Portugal och Storbritannien ändrade man också helt på sin invandring. När kolonierna avskaffades lät man, för sina synder, koloniernas befolkning relativt fritt invandra. Storbritannien fick många från Pakistan, Indien, Uganda och Kenya, Frankrike från Marocko, Algeriet och Tunisien, Spanien från bl.a. Marocko, Ecuador och Colombia och Portugal från Brasilien, Cape Verde, Angola och Guinea Bissau och Nederländerna från Indonesien, Marocko och Surinam. 

Det var dock aldrig folken som var kolonisatörer utan ett fåtal hyperförmögna oligarker. På något sätt lyckades man ändå lura befolkningen i väst att de, som kollektiv, nu skulle för sina synders skull generöst öppna sina länder för omvänd kolonisering. En fullständigt absurd idé eftersom 98% av folket aldrig hade något med denna kolonisering att göra.

Sverige, Tyskland och Sovjet

Sovjet genomförde aldrig något projekt med massinvandring från Afrika eller arabländerna i Östeuropa. Dels hade man inte haft kolonier långt bort, dels var man inte under västlig, amerikansk, hegemoni. Den massinvandring man var utsatt för i Östeuropa skedde av ryssar in till t.ex. Baltikum och Ukraina, också här för att försvaga den nationella självständigheten, något som idag ställer till stora problem.

Sverige och Tyskland hade inte haft några kolonier. Tyskland blev av med dem man hade efter första världskriget och Sverige hade aldrig någon att tala om. Vi fick istället arbetskraftsinvandring från Jugoslavien, övriga Europa och Turkiet. Efter detta kom asyl- och anhöriginvandringen att dominera, nu främst från utomeuropeiska länder.

Utvecklingen i Sverige

USA hade fått sin nya lag 1965 och det var ungefär då även Sverige började påverkas i samma riktning. Det är lätt att glömma att hela västvärlden nu levde i efterkrigspropagandan. Den utmålade världen som svartvit. Det besegrade, onda, Tyskland hade stått för ras och nationalism. I själva verket var dessa tankar minst lika vanliga i USA och andra västländer, så även i Sverige fram till 1942. CIA hade framgångsrikt använt sig av och infiltrerat västmedia under både första- och andra världskriget och man fortsatte att använda den men inte nu för krigspropaganda utan för att förändra västländernas kultur och bereda vägen för gränslösa mångkulturer.

Fria Sidor ska i senare inlägg visa att CIA inte bara hade sitt finger med i de flesta västmedier utan, bevisligen, låg bakom en stor del av kulturella skeenden, flower-power, motkulturen, o.s.v. som nu blommade upp. Det är en chockerande insikt att nästan inget av detta växte fram på gräsrotsnivå utan istället var ett resultat av medveten propaganda, uppifrån och ner, ofta av CIA finansierade och organiserade grupper. Det är lika illa idag.

Det är mot denna bakgrund vi också måste se utvecklingen i Sverige där judiska Bonniergruppen har intagit en särställning. Det är lätt att peka ut enskilda judar som t.ex. David Schwarz, Inga Gottfarb, Olle Wästberg, Leif Zern, Nora Weintraub, o.s.v.

Samtidigt är det viktigt att påpeka att detta var ett resultat av judisk makt och inflytande som påverkade hela västvärlden. Det är bevisat att både Churchill och Roosevelt stod under kontroll av olika judiska påtryckargrupper. Churchill fick t.ex. ärva sin fars skulder och blev själv skuldfri först efter andra världskriget.

Den som studerar svensk historia finner att makten aldrig får kritiseras. Det kunde gälla katolicismen, protestantismen eller enskilda kungar. Av detta kan vi dra slutsatsen att de vi inte får kritisera har makten. Det är en säker metod för att lista ut vilka som styr att titta på vilka vi inte får kritisera. Under senare delen av 1900-talet har det varit judarna. De är de som idag styr västvärlden.

Högerpartiet gav stöd

Det var faktiskt högerpartiet, under ledning av juden Gunnar Heckscher, som redan 1968 kom att anta ett politiskt program till stöd för etniska minoriteter. Socialdemokraterna med sitt starka band till fackföreningsrörelsen var ytterst tveksamma. Det var ju gränserna som kunde upprätthålla fackens makt. Man var emot både frihandel och såg på samma sätt en fara att öppna upp för konkurrens på arbetsmarknaden. LO-ekonomen och riksdagsmannen Hans Hagnell skrev:

"Det är inte arbetsgivarnas intressen regeringen ska sköta...deras intresse att få in billig arbetskraft...det går inte att bygga en politik på liberala tidningars gråtreportage..utan en som stämmer med vardagsmänniskans intressen..."

Ett resultat av ständiga påtryckningar

Det rådde säkert stor tveksamhet hos många svenska politiker. De befann sig dock i en värld som översköljdes av propaganda för mångkultur och fri migration. Alla kunde dessutom se hur farlig nationalism och tankar om en homogen etnicitet var, allt enligt efterkrigspropagandan. De som gick med på de judiska gruppernas påtryckningar befann sig således på "rätt" sida, den goda, och man kunde räkna med stöd både från USA och svenska medier. Detta var helt enkelt vad det vinnande laget nu propagerade för. Schwarz hade redan 1969 träffat Tage Erlander och fört fram sina tankar, ett möte Olof Palmedeltog på. Schwarz förde då fram att Sverige var ett "invandrarsamhälle" och att man borde ge ökat utrymme för språklig och religiös tolerans. Palme höll ett tal 1967 vid Stockholms Judiska Center och sade där:

"David Schwartz har gjort mer än någon annan för invandrare och minoriteter i Sverige"

Palme uttryckte i talet motvilja mot svensk nationalism och att fira den svenska nationaldagen men hyllade samtidigt Israel och sionismens strävanden. Han menade också att internationalismen krävde införandet av mångkultur i Sverige.

Nämnas kan att Liberalerna som var för en liberal invandringspolitik var kluvna i frågan, vid denna tid, såtillvida att några krävde assimilering medan andra förespråkade mångkultur. Den senare ståndpunkten kom sedan att segra. Centerpartiet, då med rötterna i den svenska myllan, var tysta liksom Vänsterpartiet som sneglade på hur man gjorde på andra sidan Östersjön.

Schwarz framhöll att skälet till att judar lyckas få igenom t.ex. att skolor ska få vara judiska beror just på en stark judisk etnisk identitet och intensitet. 1973 startade Schwarz tidskriften "Invandrare & Minoriteter" som hade stort inflytande och lästes av myndigheter, invandrare och politiker.

Till slut kunde inte heller LO stå emot utan man antog ett program som till stor del byggde på David Schwarz idéer. Sveriges öde var nu beseglat men det skulle ta några decennier innan volymerna nåde folkmordsnivåer.

Invandrarutredning

Även i Sverige var nu tiden, efter en tids påtryckningar och bearbetning av olika intressesfärer, redo att bli en mångkultur. 1968 tillsattes Invandrarutredningen och 1975 antogs en ny lag enhälligt av Sveriges Riksdag. Grunden i den var att invandraren nu själv skulle få välja i vilken grad han/hon skulle assimilera sig och att det kulturella bevarandet skulle stödjas och även finansieras av skattebetalarna.

Slutsats

Sverige blev en mångkultur på 10 år, från att debatten startade 1964 till 1975. Genast började vi visa upp vår godhet och dagens situation är bara en logisk följd av det som hände då. Allt gick smidigt och effektivt till, i full politisk enighet. Det som hände i Sverige är dock bara en spegling av vad som hände i USA och andra västländer. Vi ska bara, som vanligt, visa vår duktighet även här.

En fri reflektion är att när vi studerar svensk historia framstår Sverige kanske som det sämsta landet i världen att införa mångkultur. Sverige har under de senaste 1000 åren präglats av stor homogenitet, samhörighet, kollektivism inom jordbruk, bruksmentalitet men också lydnad till det centrala styrets påbud. Gustaf II Adolf införde tyranniska regler för att disciplinera soldaterna, något som på den tiden gjorde Sverige till en militär stormakt, Axel Oxenstierna lade grunden för kanske världens mest effektiva administration. Det var länge förenat med dödsstraff i Sverige att inte vara protestant. Sverige var ett homogent land, både till etnicitet och åsikter, tillika ett lydigt folk. En sådan grupp kan åstadkomma mycket, vara effektiv, men till priset av att vad man ska göra inte får diskuteras.

Vi ser att kombinationen av kollektivism, samhörighet och åtlydnad till makten gör svenskarna kapabla att åstadkomma mycket, effektivt och tillsammans. Det är något vi inte kan ändra på över en natt. Detta är idag vår stora svaghet då vi är lika effektiva att byta ut oss själva. Kan svenska folket bara få nya vettiga mål, ett nytt ledarskap, för svenska folkets bästa, kan vi vara precis lika effektiva att göra oss av med detta, historiskt, korta sidospår, för att igen bygga ett Sverige av svenskar för svenskar.

Karl Johansson 
https://friasidor.is/folkmordet-juni-2017-sa-blev-sverige-en-mangkultur/